stockholmthewayiknowit

Jag brukar inte vara den som har hemlängtan. Vanligtvis gör det mig inte så mycket att befinna mig utanför det trygga och välkända. Jag tycker om att resa. Jag trivs i princip överallt. Och trivs jag inte så brukar jag ändå på något vis finna mig i det. Men idag har jag faktiskt lite hemlängtan. Visst, jag är folkbokförd här på Östkusten, men det blir aldrig hemma. Och jo, jag trivs, jag trivs faktiskt utomordentligt mycket här! Finns så otroligt mycket kul folk här, det finns massor att hitta på, jag går en svinbra och intressant utbildning! Men idag längtar jag ändå faktiskt hem. Hem som i Västkusten. Idag saknar jag havet. Och när jag säger havet menar jag Skagerack. Bohuslän. Den salta luften. Jag vill ha sommar också. Sommar i norra Bohuslän är bland det bästa som finns. Jag längtar efter att kunna sitta hemma på balkongen en varm sommarkväll och bara prata om allt och ingenting med familjen. Att kunna åka ut på sjön och bada och sola. Saltvatten. Gå i tunna kläder utan att frysa. Äta glass utan att frysa. Gå ut på kvällen med tjejerna. Jag saknar till och med mitt jobb just nu! Hmm, jag tror jag ska ta en stärkande promenad i skogen och fantisera om havet och sommaren. Tur att det inte långt kvar va?


Sommar sommar sommar!